Kapitulerat

Kommentera
Idag känns det som jag kapitulerat.
 
Imorse var jag så stressad att jag kräktes innan jag rusade iväg till jobb. När kl blev 8 tog jag och lyfte luren till vårdcentralen. På eftermiddagen idag har jag varit på en första konsultation som ska följas upp. Hur de ska hjälpa mig vet jag inte ännu... jag förstår det ju inte själv. De ska också försöka få med mig på en stresshanteringskurs så snart det bara går.
 
På jobb rengar det in uppdrag och beställningar. Jag accepterar dem bara om jag inte har annat bokat. När man ska jobba är ju förståss en fråga...Någon prioritering har inte skett från arbetsgivaren.
 
Privat jagas jag av min mamma. Jag orkar inte ta samtalen. Men snart måste jag innan jag är efterlyst...
 
Sällskapet pratade jag med igår. Det är svårt att säga att man behöver hjälp. Det är ännu svårare då frågan om vad han kan göra kommer...