Citat

5 kommentarer
Som Tyra Banks sagt:
 
”Att gå in i väggen betyder inte att man är svag, utan det betyder att man har varit för stark, för länge.”
 
Jag har aldrig gått in i väggen enligt mina mått mätt. Men jag är ganska nära ganska ofta. Vägen dit blir kortare och kortare. Klockor ringer överallt och ändå är det så svårt att göra något.
Kategori: Allmänt
Taggar: Gå in i väggen
 
1 Linda:

skriven

Jag hatar den där jävla väggen. Har inte sätt den på länge för att jag stått för nära men tack vare arbete på klämdagarna då vi normala fall är lediga hos min arbetsgivare kan jag äntligen se väggen igen om än i närbild ;)
det är en balansgång det där.

Svar: Ja,himla svårt är det i alla fall. Jag gjorde som du och jobbade del av sommarsemestern... var aldrig ledig under hösten som jag brukar varpå det blev tvingande semesterdagar nu... galet. Försöker prata men möts bara av att det börjar pratas om annat då jag vet det är likadant för den personen. Ska hitta någon balans metod. Eller rättare sagt jag måste.
Frk M

2 Cia:

skriven

Några tips som jag fick när jag var där.
Varje dag efter jobbet så kryssa för om du uppnått följande (ett kryss för varje sak, gör en tabell)
1. jag har 20% av min ork kvar när arbetsdagen är slut
2. Jag har inte tagit någon annans ansvar.
3. Jag har gjort en sak i taget
4. Jag har inte tackat ja till något jag inte borde.
5. Jag gick hem i tid
6. Jag har tagit raster som jag borde och inte ägnat den tiden till prat om jobb eller jobb.

Har man fyllt i detta några veckor ser man ett mönster som berättar vilka förbättringsområden man har. Det var en hjälp för mig att bena upp var problemet låg.
Cia

Svar: Lite itrimtänk med kryssandet och förbättringsmetoder. Funderar allvarligt på att prova den! Tack :)
Frk M

3 MariaG:

skriven

När man jobbar som "ansvarsperson" på det ena eller andra sättet är det supersvårt att göra nånting åt den där jäkla väggen, helt plötsligt är den bara där. Som "chef" kör man ju på, man försöker delegera och styra upp saker och ting men sen till syvende och sist så är det bara du "chefen" som kan klara ut det om inte allt stämmer som det är tänkt..
Håller tummarna för att du lyckas hålla väggen på avstånd!
M

Svar: Ja, det har så gått så långt att jag är som på nålar varje morgon. Vem är sjuk, hur kan vi planera om etc. Problemet är att vi är för få hur man än vrider och vänder. Jag har skalat ned i verksamheten så mycket som det går då resurserna inte räcker till. Det är bra personal men det finns en del frånvaro att ta tag i fortfarande. En del rättade upp sig självt då jag kom på plats men resten blir 2014 års uppgift.
Tänkte jag skulle planera en hel del nu innan jag är tillbaka på jobb. Då har jag i alla fall bästa förutsättningarna. Semester har jag 1 v i feb att se fram emot även om den stressar mig.
Frk M

4 Malla:

skriven

Jag blev smått stressad när jag läste dina inlägg innan julledigheten. Du verkar ha fullt upp på dagarna och då blir det lätt att fokusera på allt man INTE hinner. Det är oftast kombinationen av jobb och fritid som påverkar att man blir utbränd, men allt det vet du säkert innan.
Skulle det funka om du gör en priolista? Behöver du verkligen vara med på alla möten, vad händer om du tackar nej? Har du provat att boka in "egen tid" i kalendern på jobbet?
Tag dig tid och verkligen lyssna på kroppen. Det har vi f.d överviktiga en tendens att undvika :)
Stärkande kramar / Malla

Svar: Ja, man jagar ständigt. Svårast när man inte har med sig sin egen chef i situationen. Har inte haft så mycket semester under året att det nu blev tvingande dagar. Sista kvällen jag jobbade 19/12 regnar det in jobb med deadline 7 jan. Det kan tyckas långt dit men inte så många arbetsdagar i kalendern.
Priolistan finns på ledd och bredd. Priolista med alla deadlines. Daglig prio. Kom ihåg som är superviktig då allt försvinner ur huvudet när jag är stressad etc. Egentid i kalendern har jag varje dag men den äts ständigt upp av andra. Telefonsamtal på morgonen ryser jag åt då vet jag vi är kort. Att kliva in på jobbet är påfrestande då jag inte får jobba ifred förrän de andra gått hem. Har försökt ta senare morgnar så jag får vara själv i slutet på dagen. Jag vet bara varken ut eller in.

Ska ta mig lite planeringstid tänkte jag mig efter nyår även om jag är ledig samt förbereda ett samtal med min chef men som jag verkligen vill ha tänkt igenom innan jag tar.

Tack Malla! Styrka kommer till mig :)
Frk M

5 Lena:

skriven

Usch, jag lider med dig!
För mig är det så att jag bara kör när det är som jobbigast och inte förrän det "lättar" känner jag hur sliten kroppen är och då är det oftast redan för sent :(

Du kanske inte ska kämpa så förbaskat hela tiden.
Du kanske bara ska tillåta dig att vara sjuk och ligga hemma länge enda till du är helt frisk i både kropp och själ.

Man har bara ett liv och se till att du fyller det med sådant som du vill. Ingen är odödlig... carpe diem låter som klyschigt men tänker man efter så är det mycket kloka ord. Säger som du brukar säga... det är lättare att vara klok när det gäller andra än en själv.

Ta hand om dig <3

Svar: Ja, det var väl det som hände med tusen signaler innan...
Det finns mycket jag normalt tycker är roligt men nu är det också för mycket. Just nu försöker jag hitta någon form av vardag och komma tillbaka till vaken på dagen och sova på natten. Eller sova alls.
Frk M