på de trettio

Jag har tagit mig iväg på "hemlig ort". Detta så jag får lite lugn och ro i sinnet.

 

Jobbar men är inte på jobb under påsken och är inte störd av en galen granne. Ett himla flackande blir det.

 

Jag bloggade innan om en stalker. Den storyn är inte heller till enda. Utspel på hög nivå finns med och jag har börjat fundera på att offra någon som är mig nära för att slippa detta. Det är ett högt pris och jag vill egentligen inte.

 

Jag är mitt i livet, blir 40 senare i år, och utvärderar det mesta. Det är inte mycket jag ångrar men jag vet inte om jag vill fortsätta leva som jag gör. Kanske är det det här som kallas kris...

 

Skönt är i alla fall att våren kommit. Solen och ljuset är helt underbart.

 

Motion har jag hunnit med hyffsat den senaste tiden även om det inte är så långa pass. Försöker "lära" mig att springa/jogga. Idag var jag under 7 minuter per kilometer trots intervaller på 1.30/30. Spring intervallerna var inte supersnabba men inte heller superdåliga. Nere på ca 6.15 per km. Hoppas hoppas ryggen nu håller för detta på sikt. Smyger ju riktigt igång så kanske får det mig att slappna av och kroppen hinner med på ett annat sätt.

 

Men inte fasen är jag lätt på foten :) Tycker kroppen är supertung när jag springer gentemot annan motion men det kanske släpper. Ökar intervallerna varje gång så hoppas snart att det känns som om det släpper lite mer.