På måndag kommer min mamma hem efter noga planering. Det är mer än två månader sedan hon var hemma.
Hon är ju kroniskt sjuk men efter ett fall på en utomlandsresa så låg hon en månad på sjukhus och sen har hon varit på ett boende med dygnet runt vård med all möjlig sjukvård på plats.
Jag är inte säker på att hon klarar att komma hem men alla resurser som finns är nu inkopplade så jag håller tummarna. Samtidigt vill hon inte delta i olika dagprogram vilket kommer göra henne väldigt isolerad. Jag vet också att det är en tidsfråga innan hon faller på nytt eller av andra skäl behöver mer vård.
Samvetskval finns hela tiden. Det arbete jag har gör att jag inte kan hjälpa till i vardagen. Innerst inne vet jag ju att jag inte kan belasta hennes vardag med min. Det kan handla om månader eller många år. Så ser ju inte livet ut men samvetet gnager.
Som person är hon väldigt speciell på det sätt att hon är manipulativ och väldigt egoistisk men hon är smart så man egentligen inte märker det om man inte börjar bena ut varför situationer är som det är. Det gör detta också svårt då vi haft dålig kontakt i mitt vuxenliv.
Hur som nu håller vi tummarna.