på de trettio

Jag går på reserverna. Trött så in i norden.

 

Mamma tar sig sakta men säkert en bit framåt varje dag. Hon behöver fortfarande hjälp med nästan allt. Ena handen har hon dock kunnat börja använda vilket gör att hon kan äta själv numera.

 

Vårdhemmet var nog det bästa att komma till. De ser till att dagen är dag och natten är natt till skillnad mot sjukhuset. Hon är uppe i rullstol del av dagarna och sen vilar mellan varven. Men inte så roligt att sitta i en rullstol och behöva bli skjutsad hela tiden. Bara bestämma var man vill bli stående när vi går därifrån kan ta tid. Klart det är viktigt för man vill ju inte stirra i en vägg heller.

 

Jobbet rullar på för fullt samtidigt och jag får som vanligt inte ihop tiden. Måste bli ändring på det på något sätt. Mitt i röran har det i alla fall kommit resultat från sån där medarbetar undersökning och som chef fick jag toppresultat. Väldigt kul! Något jag verkligen uppskattar då min förra anställning blev ett riktigt bottennapp på alla sätt.