Igår var jag på stilla dag i vår kyrka - en form av retreat.
Det hade i stort inget med kyrkan att göra och med det menar jag ingen predikan eller något gud och jesuprat. I stort säger jag då det hela avslutades med en bön för oss själva. Sånt har jag lite svårt för men egentligen lite fint då man bara vill sig själv väl. Jag är själv inte någon som springer mycket i kyrkan eller så så kan varmt rekommendera dagen till alla som vill.
Nåväl vad sjutton är då en en stilla dag retreat?
Jo det började med vacker pianomusik i kyrkan för att sedan ha en stunds meditation. Därefter hade jag bokat mig på massage och sedan satt jag framför brasan och läste tills det var dags för en stunds orgel och pianomusik i kyrkan. Lunch fanns att tillgå, te och kaffe fanns tillgängligt hela tiden.
Man skulle alltså inte babbla ihjäl sig eller andra men visst kommunicerade man lite med enstaka ord som en vink etc men då utan att störa andra. Kan tyckas som en märklig dag men väldigt skön sådan måste jag säga och jag funderar på att delta även i vår då de har den 2 ggr om året.
Som avslutning fanns också tre riter man kunde delta på om man ville. Detta då en dag i egna tankar kan påverka oss ganska mycket. Man kunde tända ljus för någon man sörjde eller för där man vill och har förmåga att hjälpa till, lägga en sten för att lasta av det som tynger en, skriva ett par ord på ett ark som tex en hälsning eller så. Ganska vackra symboliska saker. Jag gjorde det inte men trots att jag egentligen kanske inte fokuserat så mycket på något särskilt utan mer njutit av en dag i lugn och ro så började tårarna rinna på mig och allt kom i den stunden över mig. Det man normalt håller emot. Jag lät dem rinna och när de var klara så var jag klar. Ganska skönt ibland att få gråta lite.