Jag har nog aldrig sett fram emot att sluta ett jobb så mycket som jag ser fram att sluta idag. Det finns mycket bra och jag har kämpat med att få det att fungera men när inte går och jag till slut inser det så har det gått för länge. Jag har slitigt ut mig själv för mycket.
Jag skulle med andra ord slutat långt tidigare. Men idag så!
Uppvaktning har pågått i två veckor snart och idag är det mina egna medarbare. Plus de som varit lite sura att ingen stor sker så dem har jag bjudit in på egen hand 😄
Det hela känns som en lättnat men också lite skämmande att inte behöva vara igång 24/7. Det kommer bli tyst. Jag funderar också på om jag kan jobba vid ett skrivbord längre med andra på plats efter så många år av möteskavalkader och allt skrivbordsjobb utanför ordinarie arbetstid.
Men nu... kommer framtiden!
skriven
Lycka till med dina framtida planer.