Flytten av mamma gick bra och hon är på ett jättefint och som det verkar ett bra ställe. Pappa har igår för första gången sedan olyckan haft lite egen tid. Det gav tydligen mersmak för han ville ha det idag igen. Han är slut efter att ha funnits vid hennes sida varje dag.
Fortfarande gråter jag varje gång jag träffar min mor. Hon var betydligt lugnare där hon är nu men hon är långt ifrån bra. Hon gråter också ofta och varje gång vi går därifrån som om vi, någon av oss, inte skulle komma tillbaka till henne nästa dag. Hon är så rädd att vi ska lämna henne där.
Att inte klara sig själv överhuvudtaget måste vara hemskt. Att inte ens kunna flytta sig i sängen på egen hand. Fast framsteg har gjorts då hon nu inte behöver matas utan kan äta med ena handen och hon sitter i rullstol flera gånger per dag. Viktigt att tjata upp henne så inte fler proppar kommer av allt stillaliggande.
skriven
Tassar in och önskar dig en underbar lördag.
Kramkram