När eländet aldrig tar slut

De här semestern går nog till historien. Varför kan det liksom aldrig vara bra?
 
Jag är i alla fall nöjd med mig själv att jag sa ifrån till ny medarbetare på barnmorskemottagningen som gick parallellt med rutinerad sådan när jag skulle ta ett cellprov nu på morgonen. Det slutade med att den rutinerade tog provet och tur var det då hon upptäckte polyper och jag ska vidare. Besvär har jag inte men då jag har haft cellförändringar tidigare så är jag inte helt bekväm med upptäckten. Jaja... bara hänga i då.
 
Så innan jag tar tag i dagen ytterligare så försöker jag komma fram till en mottagning för tid... helst så snart som möjligt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback


RSS 2.0